Det känns som toalettguden måste har loggat alla toalettsynder jag har gjort under barndomen och ska bestraffa mig genom att låta mina oskyldiga skinkor att bemöta den topp 5 äckligaste toaletterna i Thailand. Men jag vet inte. Det låter lite väl långsökt kanske. Samtidigt, det kan ju inte bara vara slumpen heller.

Det är få saker som får mig att få kalla vibbar i livet. Men tågtoaletter i överlag kan få mig att vilja utrota mänskligheten och skicka alla kroppar med första bästa NASA trip till Mars. Vi bestämde oss att ta tåget till Chiang Mai. Bara för att kunna se landskapet. Ca 10 timmar resa. Jippi. Sen upptår en tanke. Tågtoalett i Thailand. Jag började genast mina ritualer.  Bad till alla gudar i världen för en ren toalett. Det var den inte. 

Toaletten var äckligt. Det får mig att längta tillbaka till kvart i tre toaletterna en lördag på nå valfri nattklubb i Sverige. Hursomhelst gör jag något jag troligen kommer att få ångra resten av mitt liv. Toalettguden hade sagt sitt. Jag måste bajsa. Jag bestämmer mig att göra det. DET. Mitt inre mörker pushar mig att leva farligt och se vad det kan hända när jag sätter mig på den äckliga toalettstolen. Under nanosekunden efter jag har dragit ner brallorna har jag under den tiden hunnit dra upp ett konspiratoriskt scenario där jag kommer utsätta mig för alla världens 100 farligaste sjukdomarna och strax kommer att få möta helvetets alla bakterie. Men det visar sig vara mycket värre än så. När mina skinkor hade landat på toalettsitsen kände jag något vått. Jag dör. Jag känner att mina sinnen hamnade på en plats som endast kan uppstå som resultat av ett oskyddat samlag på den värsta red distrikten i valfri afrikansk land. För en sekund vill jag övergår från mitt normala svennebanan mentalitet till en blodtörstig och våldsuktande Hulken. Krossa toalettdörren springa mot den som har utsatt mig för misären. Göra ett sinnesjukt styckmord av toalettgrisen, skicka honom med posten till valfri pappersbruk, transformera honom till toalettpapper och torka pisset. Mupp.

Bangkok

Efter några dagar i Koh Tao återvände vi till Bangkok. Vi åkte buss upp. Bussen var rätt soft. Bra med utrymme och bra kyla. Prisvärt. Jag sov. Djupt. Plötsligt kommer chaffissen skrikandes "buussss staaaapppp...jooou caaaannnn BUIIIII fooooodddd. WiiiEEE Leaving in tweeeennnttiiiiieeeeeeeee minnnnniiiteeeessss huuurrrieeeeee". Sen gick han och stängde av AC:n. Några tappra hjältar stannade kvar. När jag kom tillbaka till bussen så möttes vi av pungsvett, armsvett, fittsvett, bajssvett, rövsvett, fotsvett och alla möjliga lukter som har en lång väg till Chanel parfymstatus. Jag satte mig på min plats. Får panik av stanken. Kände näsinfarkten närmare med raketfart. Likt filmen SAW sitter jag i ett ”rum” och torteras. För en sekund tänkte jag ta sågen o såga sönder min näsa. 

När vi väl var framme i Bangkok så kände jag en glädje. Samma känsla som Robinson Cruise hade när han var tillbaka till civilisationen. Att få sova på riktigt hotell, duscha o slippa britter med magväskor. Oslagbart. Varför vi stannade till i Bangkok var just för att se Thailand möta Japan i VM kval. Lättare sagt än gjord. Matchen var slutsåld. Men med pengar så löser sig allt i Thailand. Vi köpte två biljetter utanför arenan. Det blev inte billigt kan jag meddela. Thailand blev utspelade. 0-2.