MEN jag måste få berätta om min ”nära döden upplevelse”. Jag har väldigt få fobier i mitt liv. När jag väl bemöter en av dessa fobier så kan jag gruva mig riktig länge. Det kan bli en trauma som resulterar i en film likt den Volvo visar hur metallbit blir till en bil, en så kallad logistikkedja inom företaget. För mig är det inte lika charmerande film som visas utan det blir mer en sketch av logistikvägen Anakin Skywalker till Darth Vader. Det är för jävligt.

Hursomhaver, så tog jag en tugga av ett äpple. Ett vanligt äpple. Men, jag ser en halv klisterlapp. Jag får panik. Samma panik när du trampar på hund ”made in Thailand spicy food” kadaver med din mest vita skor. Eller känslan att jag lyckas få en unik förnimmelse av en tidigare oupptäckt tionde krets i helvetet. Jag letar efter antibiotika sprutan, för att sticka in i hjärtat och få skydd mot alla sjukdomar i världen. Det är här Darth Vader kommer in i bilden. Är det något jag absolut hatar är det klistermärke på äpplena. Nu har jag svalt en halv av den.

Ni tänker säkert att det är väl inte så farlig med klistermärke? Det är väl bara ta bort den och skölja ur? Tänk tanken på att Christer 58 år i någon skitig industrilokal. På väggen i fikarummet sitter en kalender fullt med lättklädda tjejer, motortidningar på fikabordet och inne på toan ligger några underkläder blad som man har slitit loss från Ellos katalogen från 1995. Tänk också att Christer dagliga synergi stund på toan till dessa Ellos bilderna med Gyllene Tider ”när vi två blir en” spelandes på mobilen. Rebellisk och inspirerad av ”sitta längst bak i klassrummet” så tvättar Christer inte händerna och går rätt ut och fortsätter klistrandes av äpplena. Fy fan.

Men det är inte Christer typen jag är mest förbannad över. Utan uppfinnarna av klistermärket. Jag googla genast fram ”mupp”. Då dyker det fram en youtube-klipp där Svt programmet ”Plus” intervjua Lisa Sparring som är chef över produktkvalitet för Ica Sverige. Plus ifrågasätter varför det sitter klistermärken på äpplena. Och hon bara försvarar och låtsas att jag som konsument inte finns. Jag känner mig extremt kränkt. 

 

 

Men nånstans där tror jag inte Lisa Sparring är boven. Utan medarbetare som hon direkt har handplockat från Stureplan kvart i sex en söndag morgon. Jag måste ge henne en eloge för att lyckas samla Sveriges rövhål, sysselsätta dom på dagarna och ge dom lön för det. Jag ser framför mig ett mötesrum full med överbetalda rövgäng från marknadsavdelningen. De flesta av dem är lite öm i armen efter att inte direkt ha snålat med den gamla stekveven till den pumpande houseremixer som bjöds på Riche. Dom har en "high five" stund där de ska skapa den mest ultimata Kinabuffé av klamydia där jag som konsument blir en del av sötsursås. Fyfan, bara känslan av att det har varit några som uppfunnit klistermärket borde vara fog att ringa snuten och i preventivt syfte anmäla dem och därmed förhindra brott mot samtyckeslagen. Jag har lust att konvertera dessa patriotiska rövhåleribröder och ge dom Lisas efternamn, skicka till nå valfri boxningslegend för fredagsmys. Och jag är inte ensam att tycka det.